Förberedelser

Malm och jag var riktigt duktiga igår. Vi städade hela vardagsrummet, tvättade och köpte de sista julklapparna. Till en början hade vi inte tänkt köpa till husdjuren, men ändrade oss när vi ändå skulle till djuraffären och köpa kattungemat. Det blev en liten godispåse till Blackie, godis till Sisa och Tuzze (Sisa skulle först få torkade fiskar, men Silke fick syn på dem och blev så desperat i sina försök att få upp paketet att jag var tvungen att ge dem till henne istället) och en boll till Malms pappas katt, Nisse. Förutom detta inhandlades även en mjuk katt-transportsbur som vi skall ta hem Malawi, sedermera Sirrus, i. Kvar att göra när vi kommer hem från Ljungskile är sovrummet och köket, men det skall nog gå det med.

När vi slog in julklapparna igår infann sig äntligen en viss julkänsla. Jag hoppas at den kommer mångdubblas när vi anländer till Ljungskile. Det känns inte alls som om det är julafton imorgon. Inga förväntningar, ingen längtan… Allt som sysselsätter mina tankar är dels kattungen dels det faktum att vi inte packat än och åker om tre timmar. Innan dess måste vi ner i källaren och rota efter skor. Dessutom har jag ingen aning om vad jag skall ha på mig. Jag är lite sugen på den orientaliska tunikan med paljetterna, men Tobias tycker den är ful. Den gula klänningen skulle jag vilja visa för mamma, men den är tänkt att sparas till nyårsafton. Vilka problem jag har ändå…

Längtan

Jag vågar knappt tro på det. Kan inte förstå det. För snabbt, det har kommit över mig för snabbt. Vägen fram till beslutet har gått precis så hastigt som jag lovat mig att de inte får göra. Det är ett viktigt beslut, sådana skall ges tid att bearbetas. Jag rusar alltid in i saker. Omedelbar behovstillfredsställelse som pappa skulle säga. Men nu har jag skickat ett mail och sagt att vi bestämt oss. Varför dröja när jag vet vad svaret ändå kommer bli. Jag kommer inte att tänka annorlunda om en vecka. För att använda ett slitet uttryck: mitt hjärta valde åt mig.

I början av januari flyttar Malawi in hos oss.

Om allt går som det ska vill säga, man vet aldrig vad som kan hända. Fram tills dess har vi lyckligtvis mycket att stå i med julafton och färd till Stockholm med allt vad det innebär. Det märkliga med detta är att allt annat som inte rör Malawi eller mina två redan inneboende katter är att allt annat känns mindre väsentligt… Allt bleknar jämförelsen med det. Det är så stort, så överväldigande. En liten katt, jag längtar.

Folier

Jag fick VG på tentan jag trodde jag skulle köra på. Det är vansinnigt egentligen, jag hade knappt pluggat. Ändå var jag en av de åtta lyckliga i de två grupperna som skrev och fick VG. Det betyder att jag får VG på hela grundkursen. Det känns helt surrealistiskt, när jag fick tentan i handen trodda jag att jag fått fel. Så var det dock inte och jag skall glädjas över detta fram till nästa tenta.

Ikväll surfade jag lite planlöst och hamnade på blocket där jag sökte på orientaliskt långhår. Vad får jag upp om inte röda javanespojkar. Jag trodde inte ens det fanns någon som födde upp sådana i Sverige. Långhår är ovanligt i Sverige, rött är rätt ovanligt, röda långhår är praktiskt taget obefintligt. De är leveransklara vecka 2, jag undrar om det finns någon chans att få ihop pengar tills dess? Jag har mailat och frågat om priset. De är så förbaskat ovanliga och de är Drömkatten med stort D. Klarar jag av att låta tillfället rinna mig ur händerna? Visst kanske det dyker upp nya röda orientaliska långhår, men det kan dröja år…

http://www.blocket.se/vi/6813486.htm?ca=23_9_s

Idag handlades också alla julklappar utom två. Det tog bara två timmar så vi var riktigt effektiva. Efter att ha varit ute i julstressen unnande vi oss (jag, Malm och min bror) att äta på Theos. Det var ett tag sedan vi var där vilket vår servitör anmärkte på. Vi är nog mer eller mindre stammisar där nu.

Glamour

Just nu pågår Nobelfesten. Kungligheter och glittrande smycken. Malm tycker att jag borde se till att få Nobelpriset i litteratur, med min belgiska nationalitet tillhör jag en nation som inte direkt varit bortskämd när det gäller Nobelpris (till skillnad från Sverige). Vi får väl se hur det blir med den saken. Jag hyser vissa tvivel rörande min förmåga. Jag förnekar inte att jag förmodligen kommer bli en ganska hygglig författare. Men för att nå stjärnorna krävs mer än ett gott hantverk. Och jag vet inte om jag har det. Enligt Illustrerad Vetenskap har jag hög latent hämning – vilket skall göra mig okreativ. Trots att det är Illustrerad Vetenskap kan jag inte låta bli att finna det oroväckande. Någonstans misstänker jag alltid att jag är helt talangbefriad, detta bekräftar misstanken. Jag vet inte om jag kan nöja mig med att vara medioker i det jag tar mig för. På något sättet kanske jag kan ta upp kampen med min egen natur.

Att jag inte är speciellt säker i sociala sammanhang är ingen nyhet men i det området lyckas jag göra framsteg. Igår var jag och Malm på glamour-festen på Filosofen. Det var en högst intressant samling människor. Många olika och starka personligheter. Jag trivdes mycket bra och samtalade ganska bra för att vara jag. För mig blir det en etxra trygghet att vara uppklädd, det passar min person bra på något sätt. Jag gick dock inte i den gula klänningen, den var för uppklädd bestämde jag mig för. Med den skulle jag lätt glida in på Nobelfesten tan att behöva skämmas – och då vet man att man kommer att vara overdressed även på en glamourfest. Vi gick dock ganska tidigt, jag hade fått gå upp tidigt till föreläsningen klockan nio och hade en ganska ansträngande vecka bakom mig. Hade vi stannat längre vet jag att det hade fått konsekvenser för min i dessa dagar sköra hälsa. I vilket fall hade jag en trevlig fredagskväll, trevligare än jag haft på mycket länge.

Idag har jag tillbringat större dagen med att sova, vilket jag behövde. Det betyder att jag får lägga ner mycket tid och energi på att läsa imorgon. Men det rör sig om två romaner jag kanske skulle valt självt att läsa.

Idag har jag och Malm varit tillsammans i ett år och fyra månader.

Äntligen hemma!

Vilken dag! Klockan är 16.00, jag har precis kommit hem och jag är utmattad. Detta är det första som inläggets titel syftar på, men låt oss börja från början. Det börjar igår då jag i sedvanlig ordning inte kom i säng förrän vid ett-tiden. Efter det följde sedvanliga samtal med Malm om allt möjligt och klockan var nog snarare två när vi väl bestämde oss för att det kanske vore bra att sova lite.

Kvart i åtta ringer min väckarklocka, vilket är en kvart för sent då jag börjar klockan nio. Stressad morgon, ej helt torkat hår och sedan sitter jag på spårvagnen och försöker att inte somna. Tre timmars ganska intensiv föreläsning/lektion. Det var dock väldigtskönt att vara helt ikapp med läsningen. Jag säger fortfarande inte något i helgrupp, är inte bekväm med att framföra mina tankar inför en så stor grupp. Jag kan dock inte låta bli att irriteras över att de som väl svarar ibland säger fel eller inte riktigt förstått frågorna och att föreläsaren ibland inte är tillräckligt tydlig med hur det egentligen förhåller sig. En annan nackdel är att visa av mina funderingar förblir oprövade och det skapar viss osäkerhet. Nåväl, det finna andra sätt att verifiera dem än genom att fråga rakt ut i klassen.

Efter detta gick jag ner till Valand och träffade där Malm varvid vi gick ner till Femman och köpte en klänning till mig. Den där klänningen är ett kapitel för sig. Det började med att jag för någon månad sedan hade lite tid över och gick lite i affärer. Där hittade jag en perfekt nyårsklänning för bara 300 kronor! Vi hade inte råd för sådan lyx då och klänningen förpassades från mitt medvetande… tills det började talas om glamour-festen på Filosofen. Jag hade fortfarande inte råd men klänningen hade varit perfekt. Lyckligtvis dök min mor upp som en räddande ängel och sade att hon gärna ville ge mig den i present. Jag gick sålunda och tittade efter klänningen häromdagen och upptäckte då att de inför de uppkommande helgerna passat på att höja priset, till 500 kronor. Besviken gick jag hem utan ens pröva klänningen. Men till min stora lycka sade mamma då jag pratade med henne senare samma dag att hon visst ville ge mig klänningen ändå och att 500 inte är mycket för en vacker klänning. Jag höll givetvis med. Idag skulle alltså den berömda klänningen inhandlas.

När jag och Malm kom till affären var det första som slog oss att klänningen inte längre fanns i den färg jag tänkt mig (gul) utan bara i rosa och mintgrönt. Den gröna hade jag inget till övers för. Återstod den rosa som var söt den med. Den fick det bli. Fanns den i min storlek? Nej. Något uppgiven valde jag att prova en annan gul och en kort brun klänningen. Den bruna kunde min byst inte riktigt fylla ut. Men den gula, den gula satt perfekt. Den var visserligen lite dyrare, men vad gjorde väl det när den i övrigt var fulländad. Vi köpte den och gick och fikade. Malm var lite frånvarande då han skulle skriva en tenta senare på eftermiddagen. Vi skiljdes åt, han för att gå till nämnda tenta och jag för att åka hem och vila.

Väl hemma igen tar jag fram klänningen för att hänga in den i garderoben. Det är går inte. Ena axelbandet saknas. Det är sådana där avtagbara axelband som ganska lätt åker av. Jag såg framför mig hur kassörskan ganska våldsamt hade vikt ihop klänningen, då måste axelbandet ha åkt av. På med ytterkläderna, köpa nytt busskort och sedan sitter jag på spårvagnen och försöker att inte somna. Tillbaka i affären ligger axelbandet mycket riktigt på golvet bakom kassan. När jag ändå är inne i stan bestämmer jag mig för att köpa en sjal till klänningen. Jag hittar en fin mörkblå på Indiska som matchar mina handskar. Utan att egentligen planera det har jag nu min riddares färger, gult och blått. Jag köper och också ett par söta underkläder till fredagen. Därefter åker jag äntligen hem. Malm pratade om att gå på bio men jag vet uppriktigt sagt inte om jag orkar. Risken finns att jag kommer att somna i biosalongens mörker.

Så, faktum är att jag inte bara är hemma rent fysiskt utan i litteraturen jag studerar nu. Jag slukar dessa känsliga romantiker, poeter och filosofer, med stor aptit. Jag vilar i mitt 1800-tal och lustigt nog har jag genom litteraturvetenskapen fått en betydligt större förståelse för romantiken än vad jag fick då jag läste idéhistoria. Att vi läser få verk och att lektionerna går åt att analysera dessa finner jag rofyllt. Vid sidan av har jag också känt ett behov av att läsa vad andra litteraturforskare skrivit. Denna längtan resulterade i att jag lånade en bok av den ryske formalisten Michail Bachtin. Jag märker att jag håller med honom om en hel del och att hans sätt att se på litteratur inte är så långt ifrån mitt. Jag återkommer nog om detta när jag läst mer i boken.

Det bästa med december är clementiner och julmust.

Tentamen

Tentan gick inte alls bra. Det var väl ingen direkt överraskning men jag är ändå besviken på mig själv. Jag är också väldigt trött, det kommer väl ikapp en när spänningen släpper. Jag får väl sikta på omtentan, även om det är jobbigt att ha det liggandes. Nästa tenta blir nog en hemtenta på min absoluta favorit-tid i litteraturhistorien, 1800-1870. Det är de stora romanernas tid och jag är i mitt rätta element.

När jag kom hem från tentan gick jag och la mig. Det resulterade i några timmars sömn och en högst obehaglig dröm som utspelade sig på Liseberg. Efter att ha pratat lite med mamma i telefon (hon ringde lyckligtvis och väckte mig ur mardrömmen) kunde jag skaka av mig olustkänslan. Jag blev också återigen lite sugen på forskarutbildning och att skriva en avhandling. Men i vilket ämne: idéhistoria eller litteraturvetenskap? Förmodligen det senare om jag skulle välja den akademiska vägen. Helst skulle jag vilja göra något på Schopenhauer i skönlitteraturen, men då måste jag ta mig igenom Världen som vilja och föreställning på tyska. Att förstå den på svenska är svårt nog.

Malm är på föreläsning på Filosofen och diskuterar filosofi. Det är skönt att ha lägenheten för sig själv och bara slappa men lite tråkigt att inte ha någon att mysa med. På senare tid har vi varit lite upptagna på var sitt håll. Nåväl, nu är snart julhelgen här och då kan vi koncentrera oss på varandra. På tal om Filosofen är det nästa vecka någon slags fest där. Det skall tydligen vara glamoröst och uppklätt. Jag skulle vilja köpa en ny klänning (har sett en jättefin för bara 300 kronor) men det har vi inte råd med.

Kvällen har jag tillbringat med att bland annat se Shrek som gick på TV. Jag upptäckte snart att jag i princip kan den filmen utantill. Den är så söt och härligt upplyftande. Att den sedan bygger på min favoritsaga om Skönheten och Odjuret gör inte saken sämre. En dag skall jag absolut skriva något på det temat. Jag har definitivt en fäbless för sagor.

Racine och jag

På två dagar har jag läst ikapp ganska duktigt till tentan imorgon. Jag har lagt tyngden på sekundärlitteraturen och poetiktexterna. Det viktigaste måste ändå vara att kunna det stora dragen och sedan kunna exemplifiera med några författare. Alla tidsperioder har dessutom en eller flera författare som jag gillade sen innan eller börjat gilla (utom möjligen den italienska renässansen, vi har inte läst Machiavelli). Dessutom har jag stor nytta av min idé- och lärdomshistoria. Det som egentligen ställer till problem är Sverige. Lyckligtvis är svenskar rätt dåliga på att skriva. Kan jag Stiernhielm, Kellgren och Bellman borde jag klara mig. Konstigt nog är jag inte speciellt nervös, detta är märkligt då man beaktar i vilket tillstånd jag befann mig innan förra tentan och då hade jag läst mer. Kanske är det för att den här delkursen har tassat in på tider som alltid intresserat mig. Eller så är jag helt fel ute och kommer att ångra att jag inte hetsläste ännu mer.

Igår läste jag dock om Racine i Litteraturens historia i världen och blev sugen på att läsa det drama vi skulle ha läst av honom: Andromake. Vilket jag också gjorde. Det var en märklig upplevelse då jag inte alls varit förberedd på att bli särskilt berörd. Jag har tidigare varit ganska okänslig för dramatik, men sedan jag började läsa litteraturvetenskap är detta andra gången ett drama verkligen berör mig. Att det skulle vara en naturalist och en franskklassicist hade jag aldrig kunnat ana.

I Andromake händer ingenting, i alla fall inte på scen. All dramatik sker inom personerna och utanför scenen. Det får mig att inse en brist i mitt eget skrivande. Mina karaktärer är alldeles för ärliga, mot sig själva och varandra. Racines drama blir så laddat just för att de stackars karaktärerna för sig själva och andra bakom ljuset (vilket får mig att tänka på Ibsen och hans problematik livslögn/sanningskrav). Det som tilltalar mig är också det olösliga problemet i Andromake, det finns inte ens hopp om en lösning. Orestes älskar Hermione som älskar Pyrrhus som älskar Andromake som i sin tur älskar Hector som är död. Det är en ekvation som inte går att lösa, de är fast i sina passioner. Här har kärleken blivit till en slags besatthet, det finns inget friskt i den. Deras förnuft säger dem att de borde besinna sig, men det är också allt förnuftet förmår – reflektera, i bästa fall. Då är stoltheten intressantare då den har en dubbel funktion. Å ena sidan är den en starkare kraft än förnuftet då det gäller att distansera sig från den älskade. Men den fungerar också som incitament att vinna den älskade då det endast är genom att förenas med den älskade de kan berättiga all förödmjukelse de utsatt sig själva för.

Det är detta jag tycker är så starkt och det är något liknande jag vill göra i Det tudelade trädet, nästa romanprojekt. ”Något liknande”, det är snarare helt och hållet samma sak jag vill göra. Jag tycker om att tänka på mina texter som undersökningar, och i detta fall är det just kärleken som skall vivisekteras. När går kärlek över i besatthet och varför? Stolthetens roll i detta kan också vara värd att utreda. Racine tycks mig vara en värdig läromästare i detta företag.