Hemtenta II

Klar. Det blev väl inte så bra men förhoppningsvis så bra att jag klarar mig. Nej, jag är faktiskt inte orolig. Det blev dock väldigt komprimerat om man säger så. Tre till fyra sidor är inte mycket.

Idag kände vi att Silkes juver var svullna på något sätt. Jag har hört att det kan svullna upp lite när de löper, och Silke löpte igenom när Sirrus kom. Hon går ju på p-piller och det ger risk för juvertumörer så jag hoppas verkligen att det inte är det. Vi avvaktar väl några dagar och om det inte försvinner får vi ringa och höra med veterinären. Om vi får pengar över nästa månad ska hon kastreras, men det är så mycket nästa månad. Nya kurser, det vill säga kurslitteratur att införskaffa, Malm som fyller år, vi har inte helt betalat Sirrus än… Kanske får Silke vänta en månad till. Men det känns inte bra att ge henne de där pillren.

Sirrus, ja. Han är insocialiserad nu. Silke tog två dagar och var hans mamma. Vilket innebar att han skulle ligga hos henne i korgen. Vilket han var nöjd med. Han är hemskt mammig, Sirrus. Annars är nog det ord som bäst beskriver honom försynt. Ibland saknar jag lite Lucifers kaxighet. När han skulle ha suttit på min axel för att se allt och komma åt allt sitter Sirrus och gnäller på golvet. Han tycker inte heller om att leka vilt, som Silke gör. Det roligaste är att jaga den egna svansen. Men han är allt fin, vår lille Sirrus.

Neo

Jag borde hålla på med hemtentan. Ändå sitter jag här och gör allt utom det. Jag har i alla fall lyckats bestämma mig för vad jag ska jämföra och vilka verk som skall jämföras. Det blir tendenser i Jane Eyre av Brontë, Det går an av Almqvist och Madame Bovary av Flaubert då kan jag också få med ett resonemang om det vanskliga i att dela upp litteraturhistorien i epoker och klassificera författare då inget av dessa verk/författare är renodlat romantiska eller realistiska. Lyrikfrågan skjuter jag fortfarande upp. Jag är ytterst irriterad på min inställning till tentan. Efter höstens bravurnummer har jag fått för mig att jag inte behöver anstränga mig nämnvärt. Jag klarar mig ändå. Och jag vet att jag kommer bli besviken på mig själv efteråt för att jag kunde ha gjort så mycket bättre och använt texterna som grunden för essäer.

Igår fick Malm en tidskrift. Han fick den i egenskap av liberal student. Vi är med båda två, även om vi aldrig gått på något möte eller medverkad i någon aktivitet annat än introduktionsmötet. Våra sympatier ligger nog hos liberalerna men vi är inte så aktiva själva. Hursomhelst var det inte någon av de sedvanliga förbundstidningarna med den obligatoriska fjortisretoriken. Det var rätt snygg layout och det verkade vara seriösa och intressanta artiklar, det säger jag utan att egentligen läst någon än, men det var det första intrycket. När vi har lite mer pengar blir det förmodligen en prenumeration.

Hemtenta

Der är väl typiskt. Klockan två lägger jag mig i sängen med lite kurslitteratur för att börja med tentan. Tre timmar senare vaknar jag väl utvilad med sovande katter kring mig och vaga minnen av att ha drömt om gungstolar och Roger Pontares hårstylist som gav mig råd om min frisyr. Jag har med andra ord inte kommit längre med tentan alls. Jacques ska skriva om kvinnoporträtten i Jane Eyre, Madame Bovary och Brott och straff. Ett bra och tacksamt ämne och de mitt tycke bästa böckerna på kursen, men jag kan och vill inte skriva om samma sak. Jag funderar på något berättartekniskt, något motiv eller något om det filosofiska stoffet bakom. Ah, och det är den enkla frågan. Jag tänker mig att den skall vara klar imorgon kväll så gör jag lyrikfrågan söndag och måndag. Tisdag är buffertdag och så lämnar jag in på onsdag. Jag hoppas det går vägen, det är mycket tänka själv på den här tentan.

Förresten har jag blivit sugen på att skriva en James Bond-roman. Min playlist är i princip bara bond-soundtrack nu. Man kan göra det, och sedan gäller det bara att få tillstånd av Ian Fleming Publications Ltd. På tal om romaner. Nej, Horisonter är inte klar än. Det är det där sista kapitlet som ligger och skräpar. Jag hoppas kunna avsluta den när b-kursen börjar. Allt handlar om prioriteringar, det är dags att börja prioritera skrivandet. Därför har jag planer på att läsa en skrivarkurs nästa år.

Uppvaknande

Då och då händer något. Det kan vara till synes obetydligt, det kan vara nästan oöverskådligt. Dess betydelse uppenbaras först senare. Då ser vi vilka konsekvenser denna obetydliga eller omvälvande händelse fått i vårat liv. En sådan händelse manar alltid till handling. Nej, det är fel. Till handlingar. Utan att själv veta varför gör vi plötsligt saker. En slumrande ansvarskänsla vaknar till liv.

Yrvakna lutar vi pannan mot det frostkalla glaset och ser hur de illuminerade vagnarna fraktar sina passagerare över ån och bort mot stadens ljus. Rastlösheten. Tar upp en bok, läser ett par sidor. Men vi har inte längre lust till att läsa. Vi måste få något gjort. Tiden kommer att rinna ifrån oss. Skall vi hinna åstadkomma något måste vi ruska om oss, hålla kvar lusten till handling. Vi måste reda ut i vilken riktning vi egentligen vill och sedan kasta oss in på den stigen utan att se tillbaka.

Jag är där nu. Med pannan mot glaset. Vad jag egentligen vill börjar att klarna för mig. Ett är säkert, jag är trött på dvalan.