En bra dag

Idag var en sådan där dag som man tror ska bli som alla andra dagar, lite sämre kanske till och med. Himlen hotade med regn när jag och Malm gick ut i förmiddags utan jackor. Lyckligtvis började det inte regna förrän efter det att vi kommit hem.

Malm klippte sig och fick en riktigt fin frisyr. Han ser ut som en slags brittisk poppojke. Jag brukar inte gilla britter, men det passar honom eftersom han inte har för grova engelska drag utan snarare ser ut som en aristokrat. Hur snyggt som helst med andra ord.

Vidare lånade jag en del sommarläsning på biblioteket. Lite av det som rekommenderades av kursledaren för kursen jag ska gå till hösten. Som så ofta hamnade jag framför ”skrivarhyllan” med råd och inspiration för oerfarna skrivare. Jag lånade en av Marcus Birro som jag började slöläsa när tv 3 la av mitt i Cityakuten. Och det var nog precis vad jag behövde. Trots förra inläggets nonchalans rörande det negativa beskedet från Litterär Gestaltning måste jag väl erkänna att jag kanske tog åt mig lite. Men då jag kunde ha sjunkit ner i ett grumligt tvivel påmindes jag åter om att det om man ska komma någonstans behöver lite driv, lite jävlaranamma. Lite jag ska fan visa de jävlarna. Jag höll inte med om allt i boken, långt ifrån, men för den påminnelsen skall du ha ett tack, Marcus Birro.

Annonser

På väg

Det har gått en tid sedan jag sist skrev något här. Jag har haft fullt upp, kan man säga. Har börjat sommarjobba på Maxi och lyckades efter första arbetsdagen få en obeskrivligt smärtsam nackspärr. Jag märker också att jag efter att ha jobbat inte har mycket energi kvar till annat. Därav min inaktivitet, socialt och konstnärligt.

Jag har även fått besked från Litterär Gestaltning och Biskops-Arnö och har som jag misstänkte inte kommit in. Jag är dock inte speciellt nedslagen eftersom jag inte räknade med att det fanns någon större chans att bli antagen. Dels på grund av min bristande erfarenhet rörande skrivarkurser, dels på grund av mina textprover som kanske inte riktigt höll måttet. Nåväl, det sparar mig ett svårt val. Biskops-Arnö var nog inte aktuellt men Litterär gestaltning hade jag nog övervägt. Jag känner dock att Litterär gestaltning kunde ha känts för mycket institution och att jag trivs bättre med en friare kurs. Jag måste påminna om att jag för början varit tveksam till skrivarkurser och dylikt. Hursomhelst, jag kommer få tid till att skriva i höst och det är det som är huvudsaken. Dessutom har jag bestämt att jag innan min tjugoförsta födelsedag skal färdigställa mitt första romanutkast. Vilket innebär en del arbeta framöver men jag är optimistisk. Jag tror att atmosfären i Ljungskile och Uddevalla kan vara nyttig istället för den allt för varma lägenheten i Göteborg. Samma sak gäller för mitt haltande gitarrspelande som hittills inte avancerat alls.

Äntligen sommar

Och då menar jag verkligen äntligen. Uppsatsskrivandet avslutades i dag med ventilering. Och… ja var ska jag börja. Med början kanske. För det började ganska bra. Jag opponerade (som nummer två i turordningen) på en uppsats om Eyvind Johnson skriven av en äldre herre. Jag hade en del invändningar (som att uppsatsförfattaren inte gjorde det han sade sig ämna göra i inledningen) men också lite beröm. Denne äldre herre hade dock svårt att ta till sig min kritik och blev mycket defensiv, men någonstans måste jag ju säga vad jag tyckte om uppsatsen. Hursomhelst, samme äldre herre skulle opponera på min uppsats, vilket vara en smula märkligt då ingen av de andra var opponent respektive respondent på varandras uppsatser. Min uppsats ventilerades näst sist i turordningen. Den äldre herren gav sig då på min uppsats på ett ytterst obehagligt och aggressivt sätt. Han hade tidigare i pausen varnat mig för att mina citat innehöll felaktigheter och att han inte skulle vara nådig. Är det fel så är det, svarade jag men jag var inte förberedd på hur häftigt han gav sig på uppsatsen. Det var en dålig opposition, han tycktes endast ha korrekturläst uppsatsen och nämnde stavfel och felaktiga sidhänvisningar osv. Han hade även åsikter om mina diktanalyser och min metod, som han ansåg obefintlig. Det är svårt att beskriva så här i efterhand, men stämningen var ytterst obehaglig. Hans kritik var dock av sådan art att jag inte kunde såras och jag log och förklarade och försvarade. De övriga seminariemedlemmarna skruvade på sig och Linnea kände sig tvungen att avbryta den äldre herren i sitt rabblande av fotnoter och dylikt. När ordet sedan släpptes fritt efter det att min opponent sammanfattat med att det enda egentligt bra med min uppsats var att jag varit duktig med materialsinsamlandet och att ämnet var intressant, påpekade de andra att de uppskattat uppsatsen och tyckt den var intressant och välskriven.

När vi sedan väntade på att få våra betyg kom den äldre herren fram till mig och ifrågasatte om en av dikterna jag analyserat verkligen var skriven på blankvers. Okej, jag är inte världens bästa på versmått, men jag hade räknat obetonade och betonade och hade dessutom en tidningsartikel som stödde mig i detta. Vilket jag talade om för den äldre herren som dock fortfarande inte var övertygad eftersom han fått det till trokéer på någon rad. Och jag blev mer och mer upprörd. När sedan seminarieledaren upplyste mig om att han verkligen tyckt om min uppsats, att jag faktiskt lyckades säga något nytt och att han tyckte att jag borde fortsätta med mitt ämne upp på C-nivå och kanske vidare, med andra ord uppmanade mig att bli litteraturvetare, men bara kunde sätta ett visserligen starkt G på mig på grund av den bristande formalia som opponenten upptäckt kände jag hur det började brista för mig. Jag började inte gråta men min röst höll inte riktigt och jag kände tårarna i ögonvrån. Vilket gjorde mig ännu mer upprörd då jag kände ännu mer av min värdighet långsamt förloras. Mest av allt var jag arg på att jag inte kollat de där förbannade citaten två tre gånger till. Det fanns ingen välvillighet hos min uppsats och i den stunden kände jag det som om jag gett bort en slags seger till honom, paketerad och klar. Formalia är inte svårt, det är bara tråkigt och tidsödande. Och det är så förbannat dumt att uppsatsen ska falla på det. Men jag kan inte låta bli att undra, om jag inte haft en opponent som kollat varje citat och bestämt sig för att såga mig, hade då jag fått VG?

Det känns bittert, för med detta lämnar jag litteraturvetenskapen och det hade varit roligt om det sista jag gjort i ämnet blivit bra, riktigt bra, VG-bra.

Terminslut

Idag, om en halvtimme närmare bestämt, åker jag in till universitet för att hämta uppsatserna som skall ventileras nästa vecka inklusive den jag ska opponera. Det blir med andra ord näst sista gången jag är på GU på väldigt länge, kanske för alltid. Det känns lite märkligt, jag antar att det inte riktigt sjunkit in än.

Malm har redan åkt in, han har sin opposition redan idag. Jag hoppas det går bra för honom. Både som opponent och respondent. Sen har han dock ytterligare en tenta att göra, så han är inte heller klar efter idag.

Angående min uppsats är det skönt att den är klar men jag kommer inte att kunna slappna av efter ventileringen och betygssättningen. Jag är mest orolig över att citaten eller hänvisningarna skall vara felaktiga på någon punkt, själva innehållet tror jag ändå pär rätt okej. Jag hoppas också att jag inte får en uppsats att opponera emot som bygger på någon krånglig teori som det tar månader (eller i alla fall veckor) att sätta sig in i. Det är vansinnigt att inte låta dem som haft liknande ämnen opponera på varandra och på det sättet ta vara på den kompetensen i oppositionen.

Vidare är jag lite nedslagen. Det poem som jag tidigare publicerat på bloggen och som jag var mycket nöjd med gick igår upp till bedömning i skrivarcirkel. Milt uttryckt kan man sammanfatta det med att de övriga medlemmarna inte blev riktigt så begeistrade som man skulle ha kunnat ha hoppats. Det är inte så mycket att de inte gillade den, jag gör inga anspråk på att vara en speciellt bra poet. Det som bekymrar mig är att jag var så nöjd med den vilket får mig att ifrågasätta mitt omdöme lite.