Nuförtiden jobbar jag mest. Annars gör jag ingenting. Det är skönt, okomplicerat på något sätt. Kommunicerar inte med vännerna i Göteborg. Tar itu med det när jag är tillbaka i stan tänker jag. Man skall inte göra så, man skall ta hand om sina vänner. Eller i alla fall påminna dem om ens existens någon gång ibland. Men jag behöver tiden för mig själv. Behöver stänga lite dörrar, med lite tur går de inte i baklås.

Det är en märklig sommar. Jag är för mig själv och känner mig på något sätt fri. Det är varmt och grönt här i Ljungskile. Jag kan sitta i skuggan och korta stunder ute, även om jag mest är inne. Går ut med hunden ibland. På måndag åker jag kanske till Göteborg och hämtar posten och någon ny bok att läsa.

Jag saknar Malm och drömmer om honom. Drömmer att han är här i mitt gamla flickrum hos mig. Inatt drömde jag om gymnasievänner och Bylöv och K. Det måste vara för att jag är tillbaka här. Jag kanske ringer Sofia så kan vi gå ner till kallbadhuset mitt i natten och äta wienerbröd och dricka svartvinbärsaft, såsom vi gjorde förr i tiden. Eller gå på upptäcksfärd på Lyckorna, som vi gjorde en gång. Då, när vi gick på gymnasiet. Pappas lägenhet är mitt emot gymnasiet jag gick på. Då är det svårt att inte bli nostalgisk. När man står mitt emot det förflutna.

I mitt huvud har arbetet med ‘Det tudelade trädet’ börjat. Häromdagen hade jag en början, den är borta nu, men jag är övertygad om att den kommer igen. Den eller någon annan. Inget att oroa sig för. Jag försöker befria mig från alla anspråk och bara läsa bra böcker och hitta tillbaka till den där glädjen att bara berätta historier. Tänka kan jag göra sedan. Tänka och slipa och möblera om. Det är då det blir bäst ändå. När man börjar skissa på måfå.

Till sist. För sommarjobbande varuplockare som är vansinnigt uttråkade ordinerar jag lite kundbetjäning Dirty Harry-style. Jag har inte prövat det än, dels för att jag inte vågar dels för att det är svårt att leverera repliker som Clintan när man är 163 centimeter lång och har en mjukt kvinnlig röst. Den som prövar får gärna meddela mig om resultatet.

*

Kundbetjäning Dirty Harry-style:

Kunden: Jobbar du här?
Replik: Maybe I do..
Kunden: Eeh.. Vet du var saltet står?
Replik: It’s my job.
(…peka mot saltet som står på hyllan bakom kunden)
(Kunden sträcker sig mot saltet för att ta det.)
Replik: Go ahead. Make my day.. punk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s