Känns som om jag är i gång nu. Har skrivit rent det första på datorn nu. Och det blir ganska bra, tycker jag. Ja, man ska väl inte ta ut någon seger i förskott, men det känns som om jag är på gång. Har också börjat komma in i det där tillståndet där skrivandet, texten, är det enda som betyder något. Nå, det är väl att ta i något, men nog känns det viktigast. Exempel: D. skickade ett kryptiskt mail om att han tänker komma ner till Göteborg för att gå på bokmässan men ej har någon mobil så: vi kanske ses där? När detta skulle ske är dock ännu oklart och kanske traskar han runt på Svenska Mässan i denna stund. Men detta irriterar mig inte nämnvärt. Helt oberörd är jag givetvis inte, men det känns betydligt mer angeläget att fundera på huruvida man fortfarande hade postdiligenser under den tidsperiod jag skriver om eller om allt skickades med tåg.

Som jag tidigare skrivit om hade jag lite problem med formen. Jag bestämde mig till slut för första person och imperfekt. När jag väl började skriva blev det nästan oavbrutet i presens och formuleringarna fungerade inte alls lika väl i imperfekt. Hur välja? Följa förnuftets röst och de många resonemang jag fört och välja imperfekt, eller gå på känsla och välja presens? Jag bestämde mig för att gå på känsla. Det brukar bli bäst så.

Vidare hoppas jag på att hitta något stipendium så att jag kan resa ner till Frankrike och besöka de platser jag skriver om redan nästa vår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s