Idag är en sådan dag som jag gör allt utom det jag borde göra. Ringde inte Maxi, har inte skrivit kommentarer till kursarna än, vaknade alldeles för sent osv. Jag har gått omkring iklädd min satin pyjamas hela dagen (undantaget en stund på eftermiddagen då jag och Malm gick ut och köpte pizza). Den består av tre plagg som egentligen inte hör ihop, ett par svarta byxor, ett litet nattlinne, svart med spets och slits, och en vinröd pyjamasjacka. Very sexy, oh yes. Jag har tagit fram matchande hallonsorbet som jag snart skall avnjuta. framför datorn såklart, då jag inte kom iväg till Filosofiska föreningen idag heller. Däremot har jag tagit en massa bilder på mig själv (32 stycken) varav en är min nya visningsbild på msn. För en liten stund sedan gick jag upp och bort till badrummet där jag sedan borstade tänderna. Jag gjorde det utan att tänka. Först efteråt insåg jag på något sätt att jag precis borstat tänderna helt utan anledning. Jag vet fortfarande inte varför jag gjorde det.

Tidigare idag satt jag och kollade på Svensk Bokhandels debutantsidor. Jag läste förstrött debutanternas små texter och noterade deras utseenden när det plötsligt slog mig. Ingen av dessa människor var speciellt ful. Av de yngre tjejerna var majoriteten attraktiva eller i alla fall söta. Jag titta i arkivet och hittade bara ett par riktigt fula personer. Jag har länge levt i tron om att författare vanligtvis är rätt oattraktiva människor. Som liten sitter den fula människan och skriver istället för att vara ute och ha kul med sina kompisar då fula människors umgängeskrets (speciellt i unga år) ofta är rätt begränsad. Jag har nästan sett fulhet som en förutsättning för skrivande, vilket säkert har gett mig vissa fördomar gentemot attraktiva människor. Nu är det ingen hemlighet att min fysionomi under mellanstadiet starkt påminde om en valross – samma tid som jag tog steget från att huvudsakligen läsa litteratur till att riktigt upptäcka skrivandet. Du kanske är snygg och har en kille men jag kan i alla fall skriva. Något sådant. Möjligheten att man kunde vara både snygg och skriva bra ignorerade jag, det vore helt enkelt inte rättvist. Numera vet jag att världen inte är rättvis och jag har helt förlikat mig med att vackra människor också kan skriva. Kul för dem, liksom. Det som jag oroar mig är att det kanske kommer en dag då det inte räcker att skriva bra böcker, man måste se bra ut och kunna sälja dem också. Jag läste en krönika som berörde ämnet tidigare idag. Christine Falkenland var inne på samma spår under författarbesöket på Sörängen. Ser man på historien är de introverta och socialt mindre begåvade överrepresenterade bland författare. Det känns som om den som har den karaktären att han eller hon stänger in sig för att skriva böcker inte är så outgoing (även om det såklart finns massor av undantag.) Eftersom jag själv tillhör denna blyga författartyp som hellre sitter på sin kammare än är ute och socialiserar samt alltid är lite obekväm i sociala sammanhang; eftersom jag måhända inte längre ser ut som en valross men ej heller är ”kändis-snygg” oroar jag mig lite för en sådan utveckling. Jag vill inte vara en rock star. Jag vill bara vara ifred och skriva böcker.


Ja, och sälja dem då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s