Gymnasiedagboken

Idag fyller Malm hela 22 år. Grattis till det.

Förutom att fira honom har jag ägnat min kväll åt att föra över min dagbok från gymnasiet till datorn. Jag kom väl halvvägs. Resten får jag skriva in imorgon. Det är en speciell känsla att se tillbaka på sitt liv och minnas det. Minnas den man var och människorna kring en. Min dagbok är huvudsakligen stöd för minnet, inte mycket mer. Knappt några reflektioner, bara konstateranden och redogörelser för händelser och vädret. Men kan man läsa mellan raderna finns nog en hel del att utläsa.

Kanske ska man haka på dagboksromanstrenden och försöka få den publicerad? Kanske inte. Det är för personligt, men mest av allt är det knappast någon Stor Litteratur. Intressant och värdefull är den bara för de happy few som intresserar sig för min person.

Okej då, ett litet utdrag:

2003-02-25 Tisdag

Bra dag! Skolan lite trög, men Patrik tillbaka! Skönt med genomgång av den romantiska världsbilden. Är historia-narkoman? Kändes att det varit 2 veckor sedan senaste intaget. Fick bulle av Sofia. Gick med i planeringsgrupp för författardagar. Köpte en bok om underklädernas historia på bokrean.


och:


2003-03-10 Måndag

PROV imorgon. Ingen tycker om mig på Haket.com Åkte av misstag ut till Lyckorna och gick av på helt fel hållplats. Var vilse ett tag men hittade sedan hem till pappa. Min poesi suger! Ingen svenska den här veckan. Synd.


och:

2003-03-08 Lördag

Trött hela dagen. Sjuk. God lasagne. Snarkade (!) enligt Siri…

Annonser

Lånade böcker och inköpta tidskrifter

Idag: Först cafébesök med T&H från gymnasiet. Trevligt som vanligt – dock för mycket kaffe. Sedan träffa Malm på biblioteket. Betalade min skuld på 120 kronor. Jag ser det som mitt sätt att finansiera stadsbiblioteket. Lånade böcker, två som jag inte fått i julklapp så som jag önskat, en jag vill läsa om igen (av bröderna Goncourt) och ett impulslån: en historisk roman vars språk och utsida tilltalade mig. Sedan till Wettergrens och fingrade på nyöversättning av Tolstojs Krig och Fred som jag måste ha. Den behandlar tiden innan ”min” tid så det blir en utmärkt historielektion. Jag tänker tillåta mig denna ekonomiska folie (obs! franska) och inhandla den redan imorgon. Sedan cafébesök med Malm – ännu mera kaffe. Sedan en tur på Akademibokhandeln. Vi läste en bok om dvärgkaniner och lovade varandra: kanske om vi flyttar till en större lägenhet. Sedan Press Stop och kulturtidskrifter för 195 kronor. Sedan hem: pizza, tidskrifter och konståkning.

Om tidskrifterna: Ponton för att den var billig och för att Martina Lowden (min crush of the month) figurerade i en intervju. Res Publica för att det verkade handla om något jag funderat en del på (och faktiskt skrivit ett halvt inlägg om – det kommer). Och så Aorta, såklart. Jag hoppade förra numret för minnet av den hemska b-uppsatsoppositionen kändes fortfarande för mycket. Men jag är nu återställd. Plus att temat (dekadens) tilltalade mig mycket (mer). Har hittills bara läst det avslutande, ska vi kalla det Paul Andersson-porträttet som jag tycker var hemskt fint. Paul Andersson gick mig helt förbi när vi läste om honom på litteraturvetenskapen. Vilket vi gjorde, det informerade Linnea mig om häromdagen. Lustigt att jag då stöter på honom i ett annat sammanhang, jag gillar sådana små tillfälligheter. Nåväl, det betyder väl att jag måste kika lite på hans diktning också då Linnea har utmärkt smak.

Till sist: Kolla in Malm in action.

Based on a real story

Jag är väldigt upprörd just nu. Försöker att inte tänka på det, kan inte låta bli, fortsätter tänka på det och blir alt med upprörd. Kanske kan man säga att jag upprör mig själv. Orsaken? En av böcker jag önskade mig och fick i julklapp. Den är skriven av Corolina Giertz och heter Ashimas bok. När jag önskade mig den visste jag inte att Giertz var programledare för tv-programmen Det okänd och Förnimelse av mord. När det gäller trams är jag betydligt mer förlåtande än Malm, och trots att jag började känna mig något tveksam inför boken började jag läsa. Det började med ett litet förord där ängelgudinnan Ashima väljer Giertz att skriva hennes bok (vilket Giertz får veta genom ett medium från något av program över en lunch). Okej, med lite god vilja kan man läsa det här som en salgs modern invokation. Djupt andetag, själva berättelsen börjar. och nu blir jag riktigt ledsen, så ledsen som bara dåliga böcker gör mig. Det är inte ens dåligt på det sätt som Harlequin-romaner är dåliga, där kan man skratta åt klichéerna i innehåll och språk. Ashimas bok är bara illa skriven, och den vill så gärna vara bra. Och jag ville också att den skulle vara bra.

Till slut återstår frågan: om jag nu var en ängelgudinna, skulle jag då inte välja någon mer litterärt begåvad person att skriva min historia?

Ninda och Titanic

Ninda-mötet idag gick hur bra som helst. Det kändes som alla vara ivriga att komma igång, entusiastiska. Jag gick därifrån med ett fånigt leende på läpparna. Eftersom jag ju är det närmaste vi kommer en ledare nu kan jag inte låta bli att känna ett visst ansvar. Och eftersom jag kommer bli ledsen om det skiter sig kan jag lika gärna njuta och ta åt mig lite när det går bra. Nästa vecka är det första riktiga mötet. Jag hoppas att fler kommer då och jag hoppas att det fortsätter i samma stil.

Inte nog med att skrivarmötet gick bra, jag kom igång med skrivandet igen. Det går långsamt såhär i början, men det går framåt. Jag känner hur jag sjunker ner i mina texter igen, hur maskineriet långsamt går igång igen. När jag har tappat skrivandet och börjar om på nytt tänker jag alltid på den där scenen från Titanic när man ser hur båtens maskineri långsamt börjar röra på sig. Så går det snabbare och snabbare och till sist är de igång och då håller de samma jämna takt. Tills man kör på ett isberg, men jag sjunker lyckligtvis inte, jag måste bara dra igång maskineriet igen och det är tungt. Olyckligtvis är det nämligen mycket svårare att börja skriva än att sluta, men när jag är igång, då är jag verkligen igång.

Vidare har jag beställt en bok om livet på 1800-talet (allt från kläder till slang utlovas) som jag är mycket nyfiken på. Och så ska jag läsa bröderna Goncourts Renée Mauperin igen. Och med det kommer jag att kunna fortsätta med Det tudelade trädet.


Hybris och Mr. Data

Jag sitter och läser igenom de första sidorna ur Det tudelade trädet och slås av hur elegant språket är. Är jag så bra alltså? Vidare noterar jag att den unge huvudpersonen påminner om Mr. Data i Star trek, i all fall i vissa avseenden. Eller är det bara som jag inbillar mig efter att ha sett lite för mycket på nämnda serie (Malm har fått två dvd-boxar i julklapp)?

En vanlig dag

Det är rätt sent, natt faktiskt. Malm har gått och lagt sig men katterna är uppe med mig. Jag antar att de snart kommer att tröttna och söka upp någon av sovplatserna. För att hålla mig vaken dricker jag svart te och fönstret står på glänt så att nattluftens friskhet kan hålla mig alert. Mitt skrivbord står vid ett av lägenhetens fönster. Nedanför mig syns Gamlestadens ljus och bortom dem Hisingen. Över Hisingen svävar mitt ansikte, en reflektion i glaset, och jag borde kanske ha tvättat håret idag.

Dagen som gått: en dag som alla andra. Lite star trek, lite mat (linsgryta), lite läsande och sedan mycket tid att göra ingenting. Ingenting är lögn såklart, lite tid till att bara fundera. På framtiden, på skrivandet. Det vanliga med andra ord. Frustration, såklart. Att jag inte riktigt kommer någonvart just nu. Nåväl, det är trots allt ett nytt år. Med lite vilja och självdisciplin kan jag säkert starta upp projekten. Imorgon är det första mötet med skrivargruppen, jag hoppas att folk dyker upp och att vi kan dra igång den på allvar igen. Vi får se hur det går.

På söndag är det dags för en ny inlämning på skrivarkursen. Det är kapitel fyra till sex som skall studeras och jag är mycket nyfiken på vad mina kursare kommer att tycka om slutet på del 1. Slutet på kapitel sex var nog den passage som jag tyckte bäst om att skriva. Jag är dock fortfarande tveksam till hela romanprojektet och vet inte om jag tycker det håller för publicering. Jag vet att Tudelade trädet är bättre, och då är frågan om man skall gå hårt ut från början och sedan ta ett steg tillbaka med bok numero 2. Malm uppmärksammade att Bichette kanske vore det ideala valet då det ligger någonstans mellan Trädet och Horisonter, både språkligt och innehållsmässigt. Som om man får välja liksom, hybris på hög nivå. Jag antar jag får vara nöjd om någon av texterna intresserar något förlag. (Förutsatt att det räcker med en bra text, för hänger det på kontakter är jag illa ute. Kontakter är inte min grej!)