Ninda och Titanic

Ninda-mötet idag gick hur bra som helst. Det kändes som alla vara ivriga att komma igång, entusiastiska. Jag gick därifrån med ett fånigt leende på läpparna. Eftersom jag ju är det närmaste vi kommer en ledare nu kan jag inte låta bli att känna ett visst ansvar. Och eftersom jag kommer bli ledsen om det skiter sig kan jag lika gärna njuta och ta åt mig lite när det går bra. Nästa vecka är det första riktiga mötet. Jag hoppas att fler kommer då och jag hoppas att det fortsätter i samma stil.

Inte nog med att skrivarmötet gick bra, jag kom igång med skrivandet igen. Det går långsamt såhär i början, men det går framåt. Jag känner hur jag sjunker ner i mina texter igen, hur maskineriet långsamt går igång igen. När jag har tappat skrivandet och börjar om på nytt tänker jag alltid på den där scenen från Titanic när man ser hur båtens maskineri långsamt börjar röra på sig. Så går det snabbare och snabbare och till sist är de igång och då håller de samma jämna takt. Tills man kör på ett isberg, men jag sjunker lyckligtvis inte, jag måste bara dra igång maskineriet igen och det är tungt. Olyckligtvis är det nämligen mycket svårare att börja skriva än att sluta, men när jag är igång, då är jag verkligen igång.

Vidare har jag beställt en bok om livet på 1800-talet (allt från kläder till slang utlovas) som jag är mycket nyfiken på. Och så ska jag läsa bröderna Goncourts Renée Mauperin igen. Och med det kommer jag att kunna fortsätta med Det tudelade trädet.


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s