Första veckan av terminen avklarad. Halvvägs in i andra. Efter ett antal så kallade introduktionsföreläsningar och ett förslag från vår regering, ja, då känner jag en bitter eftersmak som dröjer sig kvar. På franskan öppnar de med att man har sådan nytta av att kunna ett språk utöver engelskan. Att svenska näringslivet skriker efter franskspråkiga, ja, vad? Folk som kan franska bara? På mytologi föreläsning slutar jag räkna hur många gånger det anförs att ”man har nytta av att kunna de här gamla myterna”. Ja, för Disney har till exempel gjort en film om den grekiska hjälten Herakles. (Ungefär där bestämde jag mig för att den föreläsningen var helt meningslös och läste i min medhavda roman istället.) I förrgår var jag hos studievägledaren. Jag förklarade för honom vad jag läst, att jag vill hålla på med litteratur på något sätt. Efter en halvtimmes diskuterande fram och tillbaka har han kommit fram till att jag ska utnyttja det faktum att jag är belgisk medborgare. Det finns ju belgiska företag såsom, här var han tvungen att tänka efter… Nestlé. Efter sex års högskolestudier, tre kandidater och en master (för det är vad jag kommer att ha) så kan jag se fram emot: att sortera den in- och utgående posten på Nestlé. Ja, fast då var jag tvungen att läsa företagsekonomi också, för att göra mig attraktiv på arbetsmarknaden. Attan, också.

Från politikerna heter det att det ska satsas på forskning. Så synd att humaniora inte räknas som forskning då. Genomgående i mötet forskare ligger en latent ängslighet. Vad händer när jag blir klar med avhandlingen, stipendiepengarna tar slut etc. Varför ska man ens överväga den akademiska banan när man vet att där inte finns några resurser, att en fast anställning är en svåruppfylld dröm. Och när dessa meriter väger så lätt. Det räcker på sin höjd till ett postsorterarjobb på Nestlé.

Och det värsta är inte att vissa individer inte får hålla på med det de skulle vilja hålla på med, eller att det leder in dem i en otrygg tillvaro. Det stora problemet är ju att denna osäkerhet går ut över forskningens kvalité och i förlängningen också grundutbildningen. Nivån på våra svenska universitet är, ibland, rent ut sagt pinsam! Vi tar det en gång till: föreläsaren försöker motivera studenterna med en Disneyfilm. Det eller om ämnet har tur: näringslivet. Studievägledaren erkänner att ja, du är ju en högpresterande student. Du har säkert en fin framtid på Nestlé.

Och så sitter jag där. Me en brinnande kärlek till franska språket och litteraturen. Med ambitionen att lära mig. Det är bildningen inte utbildningen jag eftersträvar. Är det, bildningen, alltså inget värt i denna vår sköna nya värld?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s