Sedan så blev jag nödder, att bo vid Fyris å


Anteckning från igår:

För ett tag sedan började jag att gå en väg, och denna väg ledde mig bort ifrån västkusten och Göteborg. För varje steg i denna nya riktning blir det allt svårare att vända tillbaka. Men det finns en plats i mig, en pulserande muskel som fyller mitt inre med längtan. Jag talar med gamla göteborgsvänner, andra talar jag inte alls med. Är de då mig förlorade?

Så sitter jag här, i ett land av is och snö på östkusten, ensam i min stuga, sjuk i körtelfeber. Jag har mina böcker, mina papper och pennor. Jag har mina katter och en matematiker Stockholm ligger alltid bara två andetag bort. Någon väg bakåt finns inte. Återstår att röra sig framåt – barfota i den knähöga snön. Så långt det går, så länge jag orkar.

Geijer skriver:

Jag är i skogen födder
bland berg och sjöar blå.
Sedan så blev jag nödder
att bo vid Fyris å.
Må kornet, rågen
på slätten frodas än så väl!
Till skogen, vågen
och bergen trår min själ.



Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s