Som tiden går. Vi har nått inlägg nummer 300. Jag vet inte om jag ska tycka att det är anmärkningsvärt lite eller mycket. Och idag har jag och matematikern varit ett par i 10 månader. Inte heller det vet jag om det är kort eller långt. Om tiden bara runnit förbi eller sävligt flutit fram. Det känns som igår och samtidigt som ett annat liv. Och det där första inlägget, det som skrevs i oktober 2005… Jag kan inte minnas mig skriva det. Men jag minns personen som skrev det, mitt 20-åriga jag. Hon känns främmande. En skugga som bär mina drag men som ändå inte är jag. Det finns ingen kontinuitet i ett människas existens. Inom henne dör den ena personen efter den andra, lämnar plats för att en ny skall träda fram. Lite som Stasimon, som ständigt byter skepnad och ändrar riktning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s