En regnig dag

Och du då, varken arbete eller studier har kunnat bota dig. Ditt valspråk var: Glöm och lär! Du bläddrade i döda böcker men är alltför ung att leva på rester. Se dig om bland de bleka människor som omger dig. Sfinxögon glänser mitt bland himmelska hieroglyfer. Läs livets bok! Mod, lärjunge, störta dig i Styx för att bli osårbar och må dess sörjande böljor leda dig till döden eller till Gud!

– ur Bekännelser av ett seklets barn av Alfred de Musset
Annonser

Still here


Eftersom en del trogna läsare hört av sig och undrat om allt står väl till med mig, att jag inte dukat under för arbetsbörda, svininfluensa eller något annat möjligt fenomen som skulle garantera sängliggande och misär, känner jag mig nödgad att även meddela övriga läsare att jag är vid liv och full vigör. Jag har bara väldigt mycket att göra. För att illustrera detta kan jag förtälja att jag igår (idag) gick till sängs i gryningstimmarna, det vill säga vid halv sju-tiden, efter att ha tillbringat föregående dag och natt över mina böcker och framför min datorskärm. Ett sådant flit är mycket riktigt något okaraktäristiskt för undertecknad men det har sin naturliga förklaring i att jag tidigare skjutit upp mina uppgifter. I övrigt börjar planerna för nästa termins omvälvande händelser ta form. Kort sagt: jag är vid liv, jag återkommer.

Att välja parfym


Ur Så går det till i umgänge och sällskaps liv av Marius Wingårdh från 1938:

Det finns några regler, ägnade att underlätta parfymvalet. För det första gäller sålunda, att parfymer skola användas direkt på huden och aldrig på kläderna. Gammal parfymdoft i kläderna förlorar sin charm och luktar ovädrad garderob. Vanligen placeras en touch parfym bakom vartdera örat och en aning kladdas i armhålorna. Det rekomenderas även en snärt av samma vara i vartdera knävecket, varifrån den genomvädrar bäraren och slipper ut (under dans) på ett förbryllande sätt.
För exemplets skull må här anföras en serie Worth-parfymer ur den svenska parfymlistan.


Dans la nuit
: för äldre personer och sportfolk: en fraiche, sval doft utan sötma.
Vers le jour
: för brunetter och personer med stark transpiration: en täckande växthusdoft.
Sans adieu
: en mindre frapperande art av föregående.
Je reviens
: för blondiner och ungdom: en strålande doftkaskade utan anspråk att förtäta luften men med egenskap att lätt berusa sinnet.
Vers toi
: för herrar och äldre personer: en exklusiv doft av diskret och värdig karaktär.
Projet: en stark blomsterdoft, mimosa och hägg, farlig i överdrift, passabel i små portioner.
Premier Mai
berättar om nyutslagna violer. jordlukt och knoppande björkris utan att i sitt begrepp inblanda prosaiska demonstrationer eller brandtal från rödfärgade talarstolar.

Om litteraturens villkor

Poetens inspiration av Nicolas Poussin

Det berättas om Lars Ahlin att han fann det slöseri med papper om romanen skulle ha tomma blad. Det blev så för på den tiden började vart nytt kapitel på en högersida. Var föregående kapitel inte långt nog lämnades sålunda vänstersidan blank. Ahlin satte sig därför ned och skrev till stycken så att pappret utnyttjades maximal. Dessa stycken anses vara de bästa.

November, november

I mitt boktitelsformulär uppgav jag att november var min favoritmånad. Det är kanske inte helt sant; mörkret, vädret, höstrusket är allt annat än angenämt. Däremot är det en förtjusande liten bok av Flaubert som behandlar en kärlekshistoria. Av den minns jag dock mest hur föremålet för berättarens ömma känslor hade tunna svarta hår över överläppen, och att det tydligen fungerade som en riktig turn on för berättaren. Slutsats: kroppshårsfobin är en produkt av vår samtid – på 1800-talet skämdes man inte över en antydan till kvinnomustasch. Typ. Allt är ju som vi vet relativt och i det nittonde seklet hade män riktiga mustascher om Flaubert och Nietzsche här nedan. Då var ett par fjun på en kvinnoläpp nothing.

Flaubert!

Och eftersom jag ändå spenderar kvällen försjunken i böcker och sekelgammalt damm, this is my idea of fun, har jag gjort mig besväret att faktiskt leta fram stycket ifråga. Såhär beskriver den tjugoåriga Flaubert sin mörkhåriga skönhet:

Den raka profillinjen började i hennes mittbenade hår, passerade mellan hennes stora ögonbryn, över örnnäsan med skälvande och vidgade näsborrar som på antika kaméer, skar mitt igenom hennes varma läpp, skuggad av blått dun, och sedan den fylliga halsen som var vit, rund!

Inte plockar hon ögonbrynen heller.

Något såhär kanske? Mademoiselle Cleo de Merode (1874-1966) dansös och under en tid den belgiske kungens älskarinna.