Hemma hos Mallarmé, en annan kuliss

Ibland tänker jag att allt det jag upplever och läser, det blir bara rekvisita i min hjärna. Senaste skogspromenaden blir en bild att klistra på väggen; på golvet ligger några begrepp från senaste Nietzsche-seminariet och skräpar. Det finns människor som förmår göra kunskapen, intrycken, till delar av dem själva. Så inte för mig. Jag går i mitt rum och dammar, gör fint och ställer till rätta. Putsar en versrad av Mallarmé och ställer tillbaka på sin piedestal. Kulisser i mitt cogito där mitt jagväsen, min existens essens, kryper som en svart skogssnigel lämnande efter sig ett pärlband av glänsande sekret…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s