På Drottningholm



Så vacker den här årstiden är. Drottningholm passar i sin tidighöstskrud. Milda vindar som får löven att falla till marken, indiansommar. Mättad grön som börjar gå i gult och man anar det första röda på trädpaletterna. Ett väder som gjort för att ha roströda kjolar och tunnt stickade koftor. Man får lust att lämna butiken, att ge sig ut på långa promenader i parken som lockar runt knuten. Insupa allt detta som bara är för en kort, kort stund – någon vecka, några dagar, om året. Tänker: att det mest av allt har med ljuset att göra. Det lägger sig ömt kring alla tingen och ger dem ett skimrande sammetslyster. Som om det lockade fram en mystisk glans som redan fanns där, inom dem. Ljuset som är så varmt i luften som ändå behåller sitt stråk av kyla. Mitt emellan balanserar står tiden som still mellan två olika årstider, mellan sommar och höst, är båda, är varken eller. Vackert just för att det är kort och borta i nästa ögonblick.

Annonser

26 den 26e

Idag är min födelsedag och jag sitter i mitt vardagsrum som vi tillsammans med med resten av lägenheten hetsstädade igår kväll för att slippa göra det idag och få det enkla nöjet att vakna upp i ett rent hem. Kring mig har ligger sovande kattknyten och i högtalarna ljuder franska chansoner och fransk schlager, Brel och Dalida. Framför mig ett fat lyxcheesecake (vit choklad och färska hallon) matematikern överraskade mig med i morse då presentkavalkaden som pågått hela månaden också avslutades. Över internet och via sms trillar gratulationer in, och jag blir lite rörd över att så många uppmärksammar. Och sen tänker jag något om att vara lyckligt lottad. Den där känslan av att knutarna på livstråden sakta knytes upp (peppar peppar, ta i trä etcetera etcetera). För resten av dagen planeras: ett besök på Bror Hjorths hus för att hinna se utställningen Naturligtvis med konstnären Karl Axel Pehrsons fantasivärldar och fantasidjur. Avbildade djur är en fäbless jag har, fantasidjur en annan (allt från den nästan klyschiga enhörningen till Sven Nordqvists mucklor) så det blir förmodligen en utmärkt förströelse en dag som denna. Därefter en stund i stadens butiker och till sist middag på den meze-restaurangen på Sysslomansgatan vi tänkt besöka hur länge som helst utan att det blivit av.

Patience


Först var jag nio dagar i rad på teatern. Sedan fem dagar på västkusten. Därefter sex dagar till på teatern. Sedan en dag ledigt, det var igår. Nu borde jag egentligen ge efter för sömnen som redan tynger mina ögonlock, imorgon stiger jag i vanlig ordning upp vid sextiden. Som ni förstår är jag tillbaka från Italien, böljande berg och den glittrande sjön. Tillbaka från dyra skoaffärer men inge pengar, botaniska trädgårdar, ilande ödlor och enhörningar, enhörningar vart än jag ser. Tillbaka från ramla längs regnvåta gator sent om natten i högklackat, för mycket vin utspätt i ådrorna, äta gelato på vägen till hotellet och röka cigaretter på den skyddade balkongen med det tunga sommarregnet fallande kring dig och den som står dig allra närmast. Om jag längtar tillbaka? Jag längtar alltid till Italien.

Men jobbet. Jag är bra på det jag gör, vågar jag nog säga. Om inte annat gör jag inte mindre än mitt bästa. Med konsekvensen att det inte blir mycket tid eller energi över till annat; skrivande, Stasimon, vänner. Och livet som plötsligt tar en oväntad vändning, till det bättre, vågar jag hoppas. Planen inför hösten skrivs om och jag kastar mig ut i osäkerhet och med prövande steg försöker jag leva drömmen. Det ekonomiska är ett problem och jag måste lägga sommarpengarna på hög inför den annalkande hösten. Det går dåligt, i affärerna lockar klänningar och löften om puderrosa läppar – hemma surfar jag genom antikvariatens hemsidor eller sitter på Blocket i jakt på nya läsfåtöljer. Jag var aldrig bra på att spara. Och samtidigt kan jag inte känna mig fullt bedrövad när bibliotek och garderob växer. Så många böcker jag vill berätta om, citera för världen. En och en halv månad kvar, sedan skapar jag mig nya rutiner. Ett arbete som föder arbete. Till den trogna läsarskaran kan jag bara säga: håll ut tills dess.