Mareld

En plötslig minnesbild:

Sommarens sista dagar. Ett stråk av höst i nattluften som får huden att knottras. Vattnet också det kyligt och klart. Man ser botten tre meter ner som vore den strax under ytan, sträckte man ut handen skulle man kunna röra vid musselskalen som blänker i månljuset. Jag och väninnan, våra avklädda kroppar, vita och bleka som vi långsamt sänker ned i det tyngdlösa. Kylan som först lamslår och sedan bedövar. Himlavalvet klart och glittrande över oss, i vattnet marelden som stjärnband i hennes spår.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s