Sigtunastiftelsen – som ett italienskt munkkloster med utsikt över Mälaren och inte helt olikt Il Chiostro vid Lago Maggiores stränder.

I lördags besökte Matematikern och jag på Sigtunas litteraturfestival. Eftersom ingen av oss tidigare varit i Sigtuna blev det kanske mer ruinutforskningar (bilder kommer i senare inlägg) och promenerande vid strandpromenaden och i den lilla stadens medeltidskärna än aktivt deltagande i själva festivalen. (Är det inte ofta så för mig? Att inramningen lockar mer än innehållet?) När jag kommit över besvikelsen att det lokala franska caféet hade slut på éclairer och tröstätit en croissant lyssnade vi på ett föredrag av den alltid lika eleganta Dorotea Bromberg om hur man ska bära sig åt för att få sitt manus publicerat. Kontentan: det är inte alls omöjligt att få ett manus antaget bara det är bra. (Optimisten upprepar glatt: Inte alls omöjligt alltså! Alla andra röster svarar: Men hur vet man att det är bra? Svar: Det vet man inte.)

*

På kvällen gick vi sedan på bröllopsfest där vi drack färgglada drinkar och dansade inpå småtimmarna. När vi hand i hand gick hemåt längs Uppsalas nattomma gator och jag hade ont i fötterna av de höga klackarna, tog av dem, det var ändå redan maskor som gått i strumporna det gjorde inget att gå i strumplästen, håruppsättningen som släppt och föll nedåt nacken, då infann sig känslan att det ändå är skönt att lämna litteraturens elfenbenstorn för ett ögonblick eller två och göra ett gästspel i det verkliga livet.

*

Till sist: Eva Björnberg har skrivit om Arma BelgienDagensbok.com

Arma BelgienSöderbokhandeln i Stockholm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s