Sommartider är ju som bekant deckartider, och även jag hänger mig åt denna ovana under solens gassande strålar.  Förra året tog jag mig igenom Håkan Nessers Barbarotti-serie och i år hade översättningen av Arma Belgien lämnat mig med längtan till mitt platta land och därför föll dig sig väl med Ingrid Hedströms Villette-serie som utspelar sig i en fiktiv stad i Belgiens vallonska del. Hedström som har varit DN:s korrespondent i Bryssel är väl bekant med landet och även om det inte stillade längtan att få åka tillbaka utan snarare spädde på den – så var det roligt att i återvända i tanken.

Jag tänkte inte skriva så mycket om själva böckerna som jag som sagt uppskattade för den trogna skildringen av Belgien, för dess egenskaper av gammal hederlig pusseldeckare (där läsaren, dvs jag, fick lov att lista ut mördare och motiv på egen hand) och för att Hedström har en respekt för människolivet jag annars kan i sakna i deckargenren. Att ett liv är något ovärderligt och att det alltid är en tragedi när ett liv slocknar. Alltså tillåter hon offren att vara människor och inte bara en kropp och en gåta som måste lösas av huvudpersonen. Sen måste jag bara säga något om författaren också, för har ni sett en så distingerad dam? När hennes karaktärer har Bruno Magli-skor känns det precis lika naturligt och vant för madame Hedström som de belgiska miljöerna gör. Så på tal om föregående inlägg kan jag bara stilla önska att jag om trettio år åldrats lika elegant som hon!

Foto: Lotte Fernvall, lånat från aftonbladet.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s