Jag finner det lustigt att det alltid är Baudelaires dikt Une charogne (på svenska: Kadavret) som folk minns ur författarens produktion. Att just dessa diktrader är så omskakande att de bilder de frammanat lever kvar i medvetandet genom minneslagren som ackumulerats sedan den dag på högstadiet eller kanske gymnasiet.

*

Minns ni, min älskade, synen vi såg

i sommarens milda ljus

denna morgon: ett skändligt kadaver som låg

på skogsstigens bädd av grus?

Med lyfta ben som en kvinna i brunst

och svettandes gift som en sjuk

utbjöd det fräckt sin av febrig dunst

stinna, obscena buk.

[—]

Ja, detta, min drottning, väntar er

då ni biktat och blivit smord

och lagts under gräs och blommor som ler

att bland knotor multna till jord.

Säg åt masken då, när dess kyss er förött,

att formen, allt det som var

av himmelsk ursprung i upplöst kött

skall evigt hos mig leva kvar!

i Ingvar Björkessons översättning

*

Målningen är gjord av den franske konstnären Gustav-Adolf Mossa. En symbolist som målade en mängd tavlor och bilder – många inspirerade av författare som Baudelaire – men vars verk upptäcktes först efter hans död.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s