Det är söndag och jag befinner mig åter på Västkusten hos pappa. Ute är det soligt och fint, i äppelträden hänger svartröda, lite skrumpna frukter som ingen plockat. Av någon anledning får de mig att tänka på radbanden som mormor har uppsatta på väggen. Samma färgskala kanske. Om nätterna ligger jag uppe och läser till småtimmarna och när jag väl släcker lyser månen så starkt och blått att jag inte kan somna. Det känns som om tiden inte rört vid mig, som om jag är fjorton och tjugoåtta på en och samma gång. Som om allt är detsamma, som om jag är densamma.

5 reaktioner på ”Söndag

  1. Jomenvisst, så är det nog. Vi förändras inte speciellt mycket genom åren. Frånsett eventuella krämpor och jobbiga minnen är vi densamma.(vi lär oss inte särskilt mycket av misstag). Många människor stelnar dock och kan inte ”känna tillbaka” hur det en gång var. – Såg en gång en gammal kvinna sakta ta sig fram, plötsligt HOPPADE hon till och trampade på något. När jag kom fram såg jag ett tillplattat vitt s.k. smällbär ! –

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s