Jag försöker påminna mig om varför det nu var viktigt. Om det är världen likgiltigt, om det bara är min personliga tillfredsställelse det handlar om? I ett större perspektiv är detta jag, denna gärning, mer obetydlig än ett sandkorn i seklernas timglas. Varför slösa all denna energi, varför inte sjunka ned i en hedonistisk dvala? För det är jobbigt och mödosamt, detta, det är uppoffringar och brinnande kött. Det är att vara vaken fastän klockan kryper närmare sex på morgonen – tankarna vägrade stilla sig bara för att det blev natt. Och det är känslan av att ropa ut i tomma rymden, att där inte finns en mottagare att finna. Det är irritationen, den gränslösa irritationen, när någon välvilligt deklamerar hur de älskar böcker. De läser jättemycket! Ska man trösta sig med ett ”det är ju ändå bra att folk läser” fastän ett besök på en generisk Akademibokhandeln framkallar panikattacker och post-traumatiska syndrom med alla medelmåttiga blaha-böcker som fyller upp hyllorna – och ändå är det värsta inte det som finns där utan det som inte finns där. Jag är så utomordentligt besviken, besviken på den här tiden och på den här världen. Jag känner mig närmast personligen förorättad. Jag gröper ut mitt hjärta med en sked för att skapa ett hålrum där bättre författare än jag kan ljuda. Jag river min själ i blodiga trasor, jag gör plats. Jag släcker mina tankar och ställer nervsynapserna till deras förfogande. I denna tomhet har jag låtit Baudelaire ljuda, han har bott i mina fingertoppar. Alla dörrar borde öppnat sig för mig! så att jag, drottninglik kunnat träda fram, öppnat munnen och låtit andra tala ur mitt inre, folk borde fallit ned på knä.

Baudelaire? De vet inte vem det är…

En reaktion på ”Insomnia

  1. Vad jag brukar tänka i liknande stunder som jag kan räkna i massor är pâ det som omgav dem dâ. Alltsâ. Victor Hugo som tvingades in i exil i en herrans massa âr. Baudelaire som fick upp i rätten för skandalskriven litteratur. Prousts myllrande folk bland vilka det finns gott om absoluta idioter. Etc. Det gör livet lite lättare. Korkbollar har funnits, styrt och hörts mest i alla tider. Och vad som är fantastiskt är att vi nu fortsatt har tillgâng till dem (ickeidioterna) alla och fritt kan välja att umgâs med/föredra dem!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s