Baudelaire_1844

Den rike, sysslolöse mannen som, även om han är blaserad, inte har annat för sig än att vandra lyckans stig, mannen som växt upp i lyx och alltsedan ungdomen är van vid att bli åtlydd av andra; mannen slutligen vars enda yrkesutövning består i elegansen, åtnjuter ständigt, och i alla tider, en distinkt fysionomi i en kategori för sig. Dandyismen är en opåtaglig institution, lika bisarr som duellen. Därtill är den gammal, eftersom Caesar, Caitilina och Alkibiades förser oss med lysande exempel; slutligen även allmän, enär Chateaubriand funnit den utmed Nordamerikas sjöar och i dess skogar. Dandyismen, som är en institution bortom lagens råmärken, behärskas av rigorösa lagar vilka alla dess medlemmar är strikt underkastade, och detta oavsett vilken eldig kraft och vilket oberoende som i övrigt kännetecknar deras karaktärer.

***

Vare sig dessa män låter sig kallas raffinerade, otroliga, vackra, modelejon eller dandys, så har de alla samma ursprung, i sitt motstånd och sin revolt är de alla del av en och samma karaktär, är de representanter för det bästa i det mänskliga högmodet, för det idag blott alltför sällsynta behovet av att bekämpa och nedgöra trivialiteten. Därigenom uppstår hos dandyn den provocerande kastens högdragenhet, för att inte säga kallsinne. Dandyismen uppträder i synnerhet i sådana övergångsepoker då demokratin ännu inte hunnit bli allomfattande och aristokratin ännu blott delvis är vacklande och fördärvad.

***

Den obekymrade hållningen, det säkra uppträdandet, airen av enkelhet den härskandes attityd, sättet att bära kostym och styra en häst, dessa lugna gester som likväl låter en ana kraften, och som, då vår blick upptäcker ett av dessa privilegierade väsen hos vilken det sköna och det förfärande ingått en mystisk förening, ger oss anledning att tänka: ”Denne man är kanske förmögen, men i synnerhet är han en Herkules i avsaknad av uppdrag.”

Dandyns karakteristiska skönhet består särskilt i den kalla uppsyn som följer av det oåterkalleliga beslutet att aldrig tillåta sig bli rörd; man skulle kunna tala om en latent eld som blott åter sig anas; som skulle kunna men inte vill flamma upp. Detta har mästerligt fångats i dessa bilder.

(Ur Det moderna livets målare av Charles Baudelaire, i översättning av Lars Holger Holm)

***

I slutet av mars utkommer översättningen av Barbey d’Aurevillys DandyismenAlastor Press. I väntan på detta kommer ett antal texter och porträtt på temat dandyism publiceras här på Stasimon. Tidigare inlägg i serien kan du läsa här (om Alfred d’Orsay), här (om Oscar Wilde) och här (om spegelbilden).

3 reaktioner på ”7. 3 x Baudelaire om Dandyn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s